Framgångshistorier

”AIP har hjälpt mig att få tillbaka mycket energi. Jag har behandlats för Hashimoto i drygt tio år och det har varit en långsam process. När jag väl hade fått ”bra” värden med hjälp av levaxin och liothyronin så fanns fortfarande energilösheten och övervikten kvar. Jag utvecklade också histaminkänslighet och fick en hosta som höll i sig i ett och ett halvt år. Den ville inte ge med sig. Jag började med AIP i april 2018 och körde i cirka 60 dagar. Den första märkbara effekten var att hostan försvann på en dryg vecka! Nu introducerar jag ”gamla” ingredienser successivt och det går bra. Histaminkänsligheten är mindre påtaglig. Den största skillnaden är att jag gått ned cirka 10 kilo sedan i april och jag har i höst börjat träna igen – för att jag är sugen på träning för första gången på drygt tio år!”

.

”Jag har ätit enligt strikt AIP i 10 månader. Jag har Sjögrens syndrom, IBS och är mycket känslig för gluten och mjölkprodukter. Värken i kroppen har nästan helt försvunnit och mina inflammationer har minskat radikalt. Jag har mindre hudproblem och magen sköter sig bättre och jag upplever att den är lugnare. Hela systemet har lugnat ner sig och jag har dessutom tappat 15 kg. AIP är den kosthållning jag kommer att fortsätta med.”

.

”Hösten 2016 fick jag diagnos ME/CFS, 30 år gammal. Jag mådde fruktansvärt dåligt och var sängliggandes mestadels under denna tid. Läkaren som gav mig diagnosen sa att jag skulle förbereda mig på att bli sämre, vilket jag ej kunde acceptera. Jag började söka på nätet, främst på sidor från England och USA, och fann att många med min sjukdom blivit bättre av autoimmun kost och jag bestämde mig för att prova.

 

Efter 3 veckors strikt AIP såg livet helt annorlunda ut. Jag hade fått en massa energi, jag orkade gå långa promenader och till och med träffa en vän, något som tidigare inte var möjligt. Det har nu gått snart 2 år sedan jag hittade AIP, och jag följer fortfarande kosten strikt med undantag för 2 lyckade återintroduktioner.”

.

”Det var hösten efter att jag tagit studenten – jag hade ett 7-16 jobb, tränade flitigt (bodypump-instruktör och gym) och umgicks mycket med min sambo och hund, jag mådde bra och tyckte att min hälsa var stabil. Så började det med en ”torr” fläck ungefär mellan ögonen och en som gömde sig bakom ena ögonbrynet. Jag kontaktade vårdcentralen och fick träffa en distriktsköterska, hon kunde inte säga vad det var och bad om hjälp av ännu en distriktsköterska. Dom kom överens om att det var svinkoppor och jag fick salva mot det. Jag smörjde direkt på och täckte över fläckarna och tanken var att jag skulle sova med det. I ungefär 10 minuter satt det innan jag var tvungen att ta bort det på grund av sveda. Dagen efter ringde jag igen och förklarade att det inte fungerade, det gjorde för ont. Hon jag pratade med rekommenderade mig att gå på apoteket och köpa Microcid, som är en bakteriedödande kräm också mot svinkoppor. Jag smörjde några dagar och det blev bara värre så jag ringde igen och fick nu tid hos en allmänläkare. En suddig bild men det är den enda jag har och då såg jag ut såhär:

Läkaren konstaterade att jag hade en svamp i huden och jag fick salva mot det. Jag smörjde och det hjälpte faktiskt, men några dagar senare så blossade det upp samma typ av utslag på smalbenen. Så jag ringde och fick en telefontid med läkaren och han rekommenderade mig att smörja med samma salva där också. Problemet då var att hela tuben med salva gick åt till en omgång smörjning… Han skrev ut mer och jag fortsatte smörja och gjorde det ett tag, det blev varken bättre eller sämre.

Så blev det februari (2017) och vi närmade oss mars månad vilket innebar att jag spenderade mycket tid i fjällen. Vi var uppe en helg med kompisar och mina föräldrar och helt plötsligt blir det extremt mycket värre. Veckan innan har det börja kommer mer utslag på armar och ben men nu börjar dom verkligen klia… På natten kliar jag mig blodig på kroppen och jag kan inte ha kläder på mig för att utslagen vätskar sig så mycket. Dagen efter packar vi ihop och åker hem för att uppsöka akuten. Jag har nu såriga utslag fulla armarna, benen, händerna, fötterna, rumpan, ansiktet och hårbotten. På akuten blir jag remitterad till Sundsvall och en hudspecialist. Här är bilder innan besöket (dom två till vänster på min arm och dom två till höger är mitt ben):

Jag åker ner till Sundsvall och får träffa läkaren som konstaterar atopiskt dermatit, en kronisk hudsjukdom. På plats får jag bada ett bakteriedödande bad och efteråt smörja mig med en salva som jag förstod vara en blandning av kortison och antibiotika. Jag får även äta antibiotika (för infekterade sår) och kortison (för att dämpa inflammationen). Eksemen blir bättre och bättre och tillslut tar kurerna av antibiotika och kortison slut. Och då blir det värre igen… Så jag ringer ner till Sundsvall på hud och får då komma ner en gång till, en annan läkare tittar på mig och vill ge mig mer kortison. Denna gång får jag det i form av en spruta i baken. Kommer inte ihåg exakt hur länge den skulle hjälpa, men efter en månad till blir eksemen fortfarande inte bättre. Så jag ringer än en gång, åker ner till Sundsvall och får träffa en ny läkare, även hon vill ge mig kortison. Denna gång fick jag välja, så jag tog tabletter eftersom sprutan gjorde så ont. Ännu en kortisonkur, en månad till… Nu är vi nästan inne på sommaren och eksemen håller sig i schack. Efter sommaren ska jag börja på universitetet och framåt hösten blir det värre igen. Men jag vägrar ringa tillbaka till hud på Sundsvall eftersom det enda dom ger mig är mer kortison. Efter årsskiftet så ser jag ut såhär på händer och underben (2018):

Det här var nog den tuffaste tiden. Jag är alltid glad, och dom få gånger jag blir nedstämd kan jag knappt ta mig själv på allvar men nu hade jag ingen aning om vad jag ska göra och dessutom veta att det ger ingenting att kontakta läkare längre…

Som tur är har jag en fantastisk mamma som har hjälpt mig att försöka söka information på egen hand. I det här läget beställde vi någonting som heter DermaSilk, ett ställ med tröja, byxa och vantar som jag hade på mig under alla kläder och även då jag sov som hjälpte otroligt mycket. Det är av medicinskt silke och är mycket snällare mot huden än vanliga kläder. Samtidigt bokade vi även en tid hos en homeopat, jag var desperat efter hjälp…

Mamma började hitta mer information om människor som blivit av med sina sjukdomar genom att ställa om kosten. Båda jag och mamma har länge varit intresserad av mat och vad den kan göra för hälsan, men jag trodde aldrig att den skulle kunna hjälpa så pass mycket som den gjort! Jag valde direkt att plocka bort alla mejeriprodukter, allt spannmål, alla baljväxter, allt socker, alla potatisväxter, alla nötter och frön, ägg, alkohol och kaffe, jag åt nu en strikt AIP-paleo.

Under den här tiden följde jag många förespråkare för denna kost, bl.a http://karlhulten.se, https://www.swedishpaleo.se och http://www.jonasbergqvist.se . Och mina eksem började försvinna, det blev bättre för varje dag. Men det var inte lätt att ställa om kosten, det var ett helt nytt sätt att äta på och jag fick en helt annan inställning till mat. Det var inte längre en njutning på samma sätt som innan, jag fick en sundare syn på mat.

Jag hade kvar min tid hos homeopaten och valde att besöka henne trots att eksemen blivit mycket bättre och var påväg att försvinna helt. Det hon berättade för mig efter besöket blev en bekräftelse på vad jag och min mamma konstaterat: en läckande tarm. Homeopaten såg att jag var överkänslig mot gluten, socker, mjölkprotein, färgämnen och tillsatser. Hon kunde se med hjälp av kroppens meridianer att min tarm var otroligt inflammerad och nedsatt i funktion och att även levern och njurarna jobbade alldeles för hårt. Min lever klarade inte av belastningen, vilket hade resulterat i att det gått ut via huden istället. Det ska även tilläggas att jag fokuserat mycket på att få tillräckligt med sömn under läkningsperioden och undvikit stress.

Idag äter jag fortfarande samma kost och utan problem. Jag äter godare mat än någonsin och jag saknar varken näringsfattigt bröd, pasta eller dylikt. På köpet med denna kost har jag fått det lättare att fokusera i skolan, jag får aldrig några dippar där jag blir trött eller hungrig och får det kämpigt att hänga med på en föreläsning.

Fyra månader av denna kosthållning tog det för min kropp att läka och idag är jag kvitt mina eksem, gladare än någonsin! Såhär ser jag ut nu:

Jag har återintroducerat kaffe och alkohol i små mängder och det har gått bra. Mitt nästa steg är att återintroducera ägg och ghee, men det får bli om ett tag då jag varit kvitt eksemen en längre period.

Ännu en positiv sak med kosten är att jag slipper mitt sockerberoende. Än äter jag frukt och rotsaker då jag lyxar till det, men min plan är att trappa ner för att sedan undvika även dom helt då min hjärna nu går bananas då jag äter sånt. Men det kommer så småningom. Det huvudsakliga är att fokusera på bra råvaror, inga som helst tillsatser eller konstgjorda ämnen och mycket fett. Jag försöker äta mer än 70E% fett (helst 80) varje måltid, och nej då räknar jag inte utan höftar bara.

Heja er som tog er igenom hela inlägget, jag hoppas att det kanske kan inspirera dig eller någon du känner som kanske också har en läckande tarm! Jag har hållit informationen kort kring läckande tarm, kost osv nu för att fokusera på min resa genom detta. Mer specifika inlägg kring dom sakerna kommer så småningom.

Ps. psoriasis, celiaki, struma, reumatism, fibromyalgi, IBS, MS, crohns, mfl. är autoimmuna sjukdomar som är symptom på läckande tarm och som kan förbättras av en AIP-paleo.

.

”Jag insjuknade för 4 år sedan efter fästingbett i borrelia meningit (hjärnhinneinflammation). Sjukvården har inte kunnat göra något mer än att ge antibiotikakurer och konstatera symptom förenliga med hjärnskada. Jag har varit svårt sjuk men har långsamt börjat bli lite bättre. Jag har testat massor av olika kosttillskott, örtprogram och mediciner men det enda som jag tydligt upplevt hjälpa mig minska mina symptom är kostförändringar. För två år sedan uteslöt jag mejeri, socker och gluten och upplevde en viss förbättring, framförallt av mina halssymptom. För ett år sedan övergick jag till AIP och efter några månader upplevde jag att AIP hade bättre effekt än de starkaste antiinflammatoriska medicinerna. Idag kan jag gå korta promenader, lösa lite korsord mm. Jag är fortfarande sjukskriven (civilingenjör) men ska förhoppningsvis börja arbetsträna snart. Om det är något jag skulle rekommendera till någon som är sjuk så är det att testa AIP.”

.

”Jag påbörjade AIP på grund av endometrios-smärtor, speciellt från en stor cysta som satt på ena äggstocken. De första veckorna kände jag att smärtorna var fortfarande lika jobbiga och höll på att ge upp, men helt plötsligt efter 2 veckor så började de dagliga smärtorna avta, min buk va inte alls lika svullen och jag behövde inte äta värktabletter längre som jag gjort dagligen i mer än ett år. Det häftigaste var att när jag var på kontroll för att se hur cystan såg ut hade den krympt från 10 cm till 6,5 cm!

 

Snart har jag ätit AIP i 90 dagar och ska sedan börja återintroducera. Hoppas att kroppen mottar den nya kosten, annars får jag återgå till AIP ett tag till.”

.

”Jag blev diagnostiserad med Bechterews först vid 41 års ålder. Jag hade då sökt för min onda och stela rygg i nästan 20 år. Jag började äta antiinflammatoriska mediciner, men i slutet av 2016 hade dessa mediciner ingen verkan längre. Jag sökte information och fann då att många har blivit hjälpta av AIP-kost. Sagt och gjort så började jag strikt med denna kost den 1 januari 2017. Jag blev mycket förvånad då jag redan efter cirka en månad kände mig mycket bättre. Då var jag naturligtvis peppad att fortsätta. Detta resulterade i att jag fortsatt mådde bra och jag lyckades även minska 15 kilo i vikt. Allt detta gjorde automatiskt att även träningsdosen ökade rejält. Efter cirka ett år återinförde jag bland annat vissa mjölkprodukter, men jag håller mig fortfarande borta från potatis, pasta, ris, bröd och ägg. Stelheten finns alltid där och kan ställa till problem vid stress, men smärtorna är nästan helt borta och idag tränar jag en hel del styrketräning och rörelseövningar.”

.