• Trippelbloggen – om träning & vårspring i benen

    Idag bjuder trippelbloggen på inspiration och tips kring träning! Vi har fått vår-feeling och vill dela med oss.( Nytt avsnitt av Paleopodden ute nu också. Om grunderna inom paleo denna gång. lyssna HÄR)

    TrippelbloggareAnna, Cecilia och Kalle

     

    Cecilia Nisbet Nilsson

    TopploppetCecilia vid Topploppet.

    Det finns massor av inspiration till att träna överallt. Jag vill dela med mig av några sajter och podcasts som inspirerar mig just nu.

    Först vill jag tipsa om min nya kollega i Svenska Paleoklubben, Petra Boumedienne. Hennes verksamhet hittar du HÄR Hon erbjuder yoga, mindfulness och träning och beskriver vikten av att fokusera på sin hälsa så här:  ”Att lära känna sin kropp och lyssna till sin kropps signaler kan hindra många förslitningsskador. Att förstå vad din kropp är designad för att göra och att sedan leva lite mer därefter kan hjälpa långt i vardagen och spara våra kroppar. I vår stressiga tid behöver vi många verktyg att ta till. Träna ditt vardagsmedvetande, lär dig leva i stunden, behåll koncentrationen och minska stressen.”

    PetraPetra Boumedienne

    Petra och jag kommer att leda arrangemangen kring Svenska Paleoklubbens träffar i en fantastisk lokal på Östermalm som vi får tillgång till via henne. (Mer om detta i senare inlägg).

    En rolig och verkligen inspirerande podcast är Jonas Coltings podcast ”Coltings nakna sanning”. Han skräder inte orden när han kritiserar hälsobranschen, media med mera. Cotling har ett paleoperspektiv på hälsa, vilket jag gillar extra mycket såklart.  Lyssna genast HÄRColtings pod

    En annan mycket bra podcast är Anna Sparres som heter 4health. Den kan du lyssna på HÄR. Hon pratar om hälsa ur ett helhetsperspektiv som jag gillar.

    anna sparre

    Ja och sen har vi ju vår egen podcast Paleopodden! Har du inte lyssnat så gör gärna det. Vi pratar om träning i det HÄR avsnittet.

    Andra bra sidor är Paleo Leap som skriver om paleoträning HÄR

    Hoppas du fick lite inspiration. /Cecilia

     

    Anna Skoglund

    Anna på skogsväg

    Vårlöpning

    Nu är det vår, och vårkänslorna spritter i kroppen. Med våren kommer allt det härliga med löpningen fram. Man kan äntligen springa i skogen igen, trots att det kan vara blött på vissa ställen. Men finns det nåt härligare än att springa i skogen i vårsolen, höra fåglar kvittra och andas in frisk luft långt ner i lungorna? Nej, verkligen inte.

    Det är också populärt att skriva mycket om löpning i veckotidningar just nu. Jag tycker det är mer sånt i år än tidigare, eller är det vad jag vill se? Kanske. Men väldigt kul att löpning är så populärt. Men hur beter man sig då i löparspåret?

    Igår blev det blev det premiärpass i Tyresta för året, och jag blev inte besviken. Det var helt fantastiskt. Jag springer ju med hund, och det är lite att tänka på när man går eller springer med hund. Men det är lite att tänka på även för de som inte gör det, de som går, eller på annat sätt rör sig, utan hund. Men hur ska de veta hur man beter sig bäst? Man kan börja med att möta en hundförare på vänster sida av stigen. Ja, det räcker faktiskt väldigt långt. Min hund springer på min vänstra sida, så därför håller jag vänster. Precis som i trafiken. Alla som har gått och tränat med sin hund, eller gått valpkurser, vet detta. Och därmed över till de som faktiskt har hund, i skogen eller på andra ställen. Ha hunden till vänster om er, speciellt när ni möter andra hundar. Och använd inte flexikoppel om ni inte har full kontroll på hunden. Och – jätteviktigt – man måste (verkligen måste) hålla sin hund kopplad i ett naturreservat, som Tyresta nationalpark är.Anna och hund

    Min hund blev attackerad igår, eller nära på, allt gick bra som tur är, (min hund var mycket större, så husse blev rädd och drog in sin hund när min hund gick till motattack) och vi fortsatte springa. Lite senare mötte vi andra människor som var så hundrädda att de sprang ut en bit i skogen när vi kom. Som hundägare blir man ledsen att folk är så rädda, men jag förstår dem. När jag tog mig förbi dem, några stod kvar på stigen, så höll jag i Barack (som min hund heter) i halsbandskedjan, för att visa att jag har full koll på honom. Jag undrade tyst för mig själv hur alla flexikoppelhundförare hade gjort före mig, speciellt den hund som hoppade på Barack. Och sen den som jag mötte som hade sin hund okopplad. Mer om just hundar på min egen blogg  (http://i-ur-och-skur.blogspot.se/)

    Men om man inte har hund, vad är vett och etikett då? Det finns många trådar kring detta på olika forum, och det är jättekul att läsa, och att sedan studera i verkligheten.

    Själv tycker jag man hälsar. Om man inte orkar säga hej, så kan man nicka som ett hej istället. Eller i alla fall söka ögonkontakt, och le som hälsning. Man håller till fördel till vänster (eftersom vi har högertrafik i Sverige) men försöker ändå stämma av hur mötet ska bli, så att ingen blir skadad. Om nån sitter bredvid stigen så frågar man om allt är ok. Springer man om nån så säger man att man kommer på vänster/höger sida, så att de vet att nån kommer, och hur de ska bete sig. Springer man med hund så håller man kort koppel när man möter andra (som går eller springer) Det gäller naturligtvis alla hundägare. Det kan hända att man måste göra nr ett eller två i skogen. Då går man en bit från stigen, och man gör sitt bästa för att täcka över nr två. I Tyresta finns det en toalett, så använd den i första hand, den är gratis. Var trevlig och visa hänsyn, det räcker långt. /Anna

    Kalle Kammonen

    Kalle3

    Jag ser inte skogen för alla träd”. För mig har det inneburit att inte kunna se den viktiga helheten på grund av fokus på detaljer. Följ med i en diskussion kring ”Jag ser inte rörelsen på grund av all träning”.

    Skulle det kunna vara så att ett liv i rörelse täcker våra behov av fysisk aktivitetsnäring? För att jämföra med mat. Att äta samma sak varje dag vid ett specifikt tillfälle låter inte särskilt tillfredsställande. Får vi då det vi behöver genom att träna en specifik sak vissa dagar men sen inte göra något annat? Min tes är att precis som en mångsidig och variationsrik kost fyller kroppen med näring, så behövs en mångsidig och variationsrik fysisk aktivitet för att tillfredsställa vårt behov av rörelse.

    Fundera på hur mycket av din vardag som fylls av dessa typer av rörelser: Hoppa, klättra, putta, dra, huka, kasta, lyfta, bära, spurta, gå, krypa. Det är exempel på ursprungliga rörelser som vi har gjort sen urminnes tider. Men som många kanske inte alls gör längre. Eller gör vissa saker under korta stunder (träning). Den här typen av rörelser är näring för oss och något som vi mår bra av. Ju mer du lyckas fylla din vardag med dem så kommer det ha positiva effekter.

    Det är en härlig upplevelse att väcka behovet av rörelse till liv i kroppen! Jag har tränat i hela mitt liv men inte väckt detta behov ordentligt förrän det blev en del av min vardag. När jag beger mig ut i naturen och klättrar, lyfter, kryper och LEKER så får jag en tillfredsställelse som träning inte ger. Och det går väldigt bra att applicera var som helst. Det finns alltid något att klättra över eller krypa under!

    Självklart ska var och en träna och tävla i det man vill och få alla positiva upplevelser som det ger! Glädje, utmaningar och allt vad det innebär. Men genom att få till den vardagliga rörelsen så kommer du att utveckla dina färdigheter som människa och även ha glädje av det i din träning.

    Var inte still, rör dig för det är vad du vill! /Kalle

    Kategorier:
    Taggar:

    Kommentarer

    avatar